Tänk att det inte bara är vardagen som ser likadan ut. Jag börja tycka att även helgerna ser likadana ut.
Usch, det lät tråkigt. Men det är ju som man gör det själv.

I lördags så firade vi Rebeckas sambo (svärson) som fyllt 25 år. Och Rebecka hade jobbat hårt i köket och bakat en massa goa bullar, kakor och blåbärspaj. Efter det så tog jag en promenad hem. Det tar ca. 45 minuter att gå från dom. Riktigt kyligt var det, man skulle behövt långkalsonger på sig.

Söndagen blev det som vanligt tipspromenad i skogen fast den här gången hade jag sällskap av Rebecka.
Sen blev det middag till hela gänget, alla barnen med respektive. Inget som var planerat men finns det hjärterum som finns det stjärterum.
På kvällen skjutsade jag Sara till tåget för sista gången. På lördag ska vi hämta hem henne. (Hihi, det ligger redan smutstvätt i tvättkorgen från henne.)

Och för att man inte ska bli skyldig kommun några pengar så fick jag ringa dit idag. Jag har nämligen redan fått inackorderingsbidraget för denna termin. Men det lät som att vi fick bidrag för den tiden hon varit i Stockholm.
Hoppas.

Ha de och sköt om er