Igår skrev jag att det var min dag. Men det kanske inte var det.
Jag spelade innebandy igår och gjorde en ordentlig vurpa. Fattade inte vad som hände....plötsligt låg jag bara där på golvet och glodde rakt in i väggen. Kanske berodde det på att det helt plötsligt dök upp en vägg framför mig.

Vurpan såg nog otäckare ut än den var....de andra undrade om jag överlevde. Men jag kom upp på fötterna igen och kunde fortsätta att spela efter ett par minuters vila. Ja, ja, några blåmärken fick jag, typ på halva underarmens insida. Men det är smällar man får ta :)  "tant" kanske ska ta det lite försiktigt.... hon är ju inte 20 år längre.

Sara har forfarande ont i sin mage. Idag gick hon hem från skolan. Och det underlättare ju inte att hon är i Stockholm.
Man kan inte gå omkring och ha ont i magen var och varannan dag. Jag tyckte att hon skulle gå till skolsköterskan och prata med henne. Men eftersom jag inte är så säker på att hon gör det så ringde jag upp skolsköterskan och pratade med henne. Och jag fick en läkaretid (skolläkaren) till Sara nästa vecka. Egentligen var det fullbokad men hon tyckte att hon behövde träffa en läkare. Hon hörde nog också min oro.

Nu är det dags för en liten bloggrunda
Ha de

Idag är det tisdag, min dag.

Innebandy kl.18.00 och sedan hem i soffan och titta på Idol.

                            

En småruggig höstdag.

Morgonen började med att sonen (8 år) överaskade oss med att göra frukost.
Han styrde och ställde i köket och man blev lite full i skratt  när man hörde honom.
Men man fick allt ligga i sängen och låtsas att man sov så han kunde komma upp och väcka oss och tala om att frukosten var serverad.

Sen lyckades jag få med sonen, sambon och min far på en skogpromenad eller rättare sagt tipspromenad.
Promenaden blir lite roligare när det finns frågor och bingo.
Efter det bar det iväg på en fika hos mina föräldrar.

Resten av dagen uppstod några "måsten" typ matlagning och städning.

Dottern skulle egentligen vara på väg till Stockholm nu. Men hon hade väldigt ont i magen förrut så jag vill inte skicka tillbaka henne förrän jag ser att allt är OK. Men det verkar ha lugnat ner sig nu.

Nu är det snart en ny vecka och man känner sig laddad....eller...

Ha de

Två sköna höstdagar har vi haft här med 19-20 grader. Helt plötsligt får man ta av sig lite kläder igen.

Träningsvärken har släppt och jag känner mig redo för tisdagen igen. Längtar...
Jag var och handlade lite kläder som jag kan ha när jag spelar innebandy. Jag hade gjort mig av med alla mina gamla träningskläder. Och det skadar ju inte att inskaffa något till sig själv.





Ja, ni ser priset. Men med ett kampanjpris så betalade jag 499 kr för båda plaggen.
Jag känner mig nöjd.

Ha en fortsatt skön helg

Aj,aj,aj!!
Jag har fått träningsvärk :)

Igår spelade jag innebandy med ett gäng gamla tjejer från fotbollen. Hur kul som helst.
Jag trodde att min kropp skulle protestera eftersom jag brukar ha ont lite här och där.
Men det fungerade hur bra som helst (den här gången i alla fall) så nu ska jag nog vara med alla tisdagar och spela. Så jag måste inskaffa en egen bandyklubba och träningkläder.

Jag hoppas vekligen att kroppen tillåter mig att göra detta. Lite dåligt flås hade man ju men det går väl över efter ett par gånger.

Ha de

I helgen har jag försökt varvat ner och jag tror att jag lyckades ganska bra med det.
Jag känner mig piggare nu.

I fredags kom Sara hem från Lidingö, den här gången med tåget. Det går lite snabbare men blir dyrare om man inte beställer resan i god tid. Ibland är det lite svårt att veta när hon ska hem.
Även äldsta dottern Rebecka var hemma hos oss i fredags. Det innebar att vi åt mat ihop hela familjen och utan pojkvänner, bara vi fem. Det var ett tag sen det hände.

I söndagskväll när Sara skulle åka tåg igen, tillbaks till Stockholm, så ville gärna sonen följa med och vinka av.
Och i väntan på att tåget skulle åka fick han gå in till lokföraren (en ung tjej) för att se hur det såg ut där föraren sitter och kör tåget. Väldigt snällt av henne att vi fick ta en titt. Han fick även tuta en gång.

I väntan på att Sara ska ta plats i tåget.



Nu har hon tagit plats.



Som ni ser var vi ute god tid. Inte mycket folk just då på tåget men fem minuter innan avgång så fylldes platserna snabbt på tåget.

Nu ska jag kolla vad ni har gjort i helgen.

Ha de

Lite intressant med mitt förra inlägg om min irritation om invandrare.
Jag kan sammanfatta era kommentarer genom att vi tycker ungefär likadant.
Men som sagt ett känslig ämne, speciellt bland politiker.

Fredagen är här och den börjar lida mot sitt slut.
Den här helgen måste jag försöka att ta det lugnt och vila. Jag känner mig fortfarande inte bra.
Ont i leder och kropp och känner mig inte alls Ok.

Skulle jag varit på väg att blivit sjuk som jag trodde redan förra helgen så borde det ju redan brutit ut.
Jag börjar bli orolig att jag ska hamna i samma tillstånd som för ett par år sedan då jag gick hos en arbetsterapeut för stresshantering. Inte så konstig att det blir lite för mycket ibland. Dels flytten med Sara och sedan det som var i Pontus skola. Och all irritation på jobbet.
(jag har lämnat in en ny jobbansökan, igen)

Men nog om det. Nu är det helg och då ska vi ta fram de positiva tankarna som tex just nu:
Oh, vad härligt och mysigt det är i mörkret när regnet smattrar på fönstret.

                                               
Ha en positiv och go helg

Igår fick jag äntligen komma till massören.
Men det verkar vara svårt att få ordning på min trötta nacke. Jag börjar misstänka att det inte bara är musklerna i nacken utan kanske förslitning mellan koterna. Ibland kommer det en kall känsla i nacken.
Jag borde kanske testa en kiropraktor som min massör har rekommenderat. Men jag tycker det verkar så läskigt.

Få man säga idag att man är irriterad på invandrare????
MMmmm ett känsligt ämne.

Jag är i alla fall väldigt irriterad på vissa  just nu. På jobbet har vi just nu fyra syrianer och jag börjar känna mig mer och mer som en invandrare i mitt eget land. De bär sig åt och river åt sig.

Jag tror även att de har svårt att acceptera mig som kvinna. Jag gör precis samma arbetsuppgifter som det manliga könet. Och jag vet att jag gör vissa uppgifter bättre än dom.
Ja tänk er, en kvinna som arbetar fysikt bättre än dom. Det kan svida i själen kan jag tro.

De plockordrar som är tunga och besvärliga hoppar dom över och låter oss andra ta.
De gillar inte när vi säger till dom.

De pratar oftast deras språk och framför allt när inte vi ska höra. Väldigt fult tycker jag.
Hur ska de komma in i samhället när det inte bjuder till själva??

Och det är väl inte bara på jobbet man kan känna så.
Varför ska jag som svensk medborgare ta hänsyn till deras kultur och syn på vissa saker.
Visst jag förstår att vissa har haft det väldigt jobbigt och upplevt hemska saker i sina hemländer.
Men då kan man tycka att de skulle visa respekt som invandrare och acceptera hur vi lever i det nya landet som har hjälp dom att komma ifrån sina svåra förhållanden i deras egna hemland.

Jag vet att det finns många som gör det och lever som oss och kämpar för att komma in i samhället.
Men det finns forfarande många som inte ens verkar vara intresserade av det.

Men mycket bygger på vår invandrarpolitik. Vi måste börja ställa krav annars kör de över oss.
Jag minns tex när stora dottern gick i skolan och de inte fick ha den svenska traditionella julavlutningen i kyrkan.
Pga att det var många invandrare som inte fick gå till den svenska kyrkan.

Tycker ni att det är rätt att vi svenskar ska avstå från det som vi alltid har gjort och gör??
Ska jag som kvinna ändra mig pga invandrar män som har en annan syn på oss kvinnor??

Ursäkta mitt inlägg....men jag skulle kunna skriva mycket om vad jag tycker
Jag accepterar och känner många invandrare eftersom jag alltid som vuxen har bott i sådana områden.
Även i mitt arbetsliv har jag jobbat med många.
Men många invandrare blir också irriterade på invandrare. Antagligen beroende på sin religon och från vilket land man kommer ifrån.

Jag är inte rasist bara lite irriterad just nu.... det finns många som jag gillar och skrattar ihop med.
Varför är detta ämne så känsligt för politiker??

Ha de

Min dag hittills...



Kladdkakor en glutenfri och en vanlig...



Promenad...






Benen känns inte lika tunga idag men däremot känns det som jag var på fest igår...
Svårt att vakna till och huvudet är inte riktigt som det ska (som vanligt alltså)

Sambon kom hem med en tom ryggsäck igår :(

Ha de

Fredag, regnigt och höst.
Ja, jag tycker nog att det är höst idag. Jag har gått och småfrusit hela dagen på jobbet. Ena stunden på med tröjan och andra stunden av med den igen. Ont i lederna har jag ocskå. Det kanske beror på vädret.

Den här helgen kommer inte dottern hem. Hon är i Västerås och tävlar i Skol- SM. Men eftersom hon har varit krasslig i två veckor och inte kunnat tränat så blir det förmodligen inga jättebra resultat.

I helgen är det inte så mycket planerat. Jag får se vad man känner för. Men jag behöver nog ut och röra på mig lite. Det har varit väldigt dåligt med det den sista tiden.

uppdatering
Sara ringde nyss hon tog Skol-SM brons på 100 m, men som jag trodde inga bra tider.
Jättekul, grattis Sara!

Nä nu tar jag helg

Ha de

Lite slarvig har jag nog blivit på att uppdatera bloggen. Det blir inte riktigt varje dag men jag gör det när jag känner att tiden och lusten finns. Och så kommer man ju efter i att följa era bloggar. Men jag ska ta en liten snabbrunda efter detta inlägg.

På jobbet är allt som vanligt, mycket att göra och lite personal. Att de aldrig se problemen. Det ser ju ut så här jämt hos oss. Ja, ja, man gör det man hinner och orkar med.

Idag fyller sonen 8 år. HIPP HIPP HURRA!
Han vaknade tidigt i morse och bara låg och väntade på att vi skulle börja prassla med paketen och sjunga.
Och som vi gör för alla i familjen så sjunger vi för den som fyller år på morgonen och ger presenter.
Jag kan ju inte påstå att man har den bästa sångrösten kl.06.15 på morgonen.

                       

Och nu så sover han så nöjd och belåten med sin dag.

Idag kändes det som dottern återhämtat sig efter gårdagens besvikelse.
Just nu sitter hon på bussen tillbaka till Lidingö.

                                  

Härligt höstväder vi har haft här idag. Jag passade på att göra ordning lite i mina lilla trädgård.
Jag satt t.o.m krokus lökar som jag hoppas på kommer upp till våren. Haha, jag längtar redan till våren.

Hoppas ni också har haft en härlig höstdag

Helgen blev väl inte riktigt som vi ville.

Sara skulle varit med i mångkamp SM i sin åldersklass.. Men under veckan har hon dragit på en förkylning med halsont och inte kunnat träna. Men hon tyckte att det kändes Ok att åka på tävlingen trots sin förkylning.
Lite tveksamt tyckte jag men det är ju bara hon själv som kan känna hur det känns med förkylningen.
Och jag vet hur mycket hon sett fram emot den här tävlingen och hon insåg även att det fanns goda chanser till en bra placering.

Så vi gav oss iväg imorse till Huddinge. Hon värmde upp inför häckloppet som är den första grenen i mångkampen. Och jag tyckte väl att det såg OK ut. Men när hon sen kört häckloppet blev hon alldeles matt och skakig i kroppen. Även på tiden kunde man se att det inte var helt OK.

Då började vi fundera på om det verkligen var lämpligt att fortsätta. Efter ett tags vila och lite dricka så tog hon en liten promenad för se hur hon kände sig. Det kändes inte OK så hon tyckte själv att det inte skulle fungera med att tävla. Så vi fick packa ihop och åka hem.

En väldigt ledsen och besviken tjej. Men jag tyckte att det var rätt beslut, för hälsan kommer före allt annat.
Och det kommer fler tävlingar. Även detta är en erfarenhet av idrotten att kunna lyssna på sin kropp och ta beslut om att avstå från tävlandet även om man så jättegäna vill.

Det positiva var att hon hade ingen feber när vi kom hem.

Ha en fortsatt bra helg

Idag bakade sonen och jag lite bullar.



Knåda knåda...







Och då blev dom.....