Vurpa...
Igår skrev jag att det var min dag. Men det kanske inte var det.
Jag spelade innebandy igår och gjorde en ordentlig vurpa. Fattade inte vad som hände....plötsligt låg jag bara där på golvet och glodde rakt in i väggen. Kanske berodde det på att det helt plötsligt dök upp en vägg framför mig.
Vurpan såg nog otäckare ut än den var....de andra undrade om jag överlevde. Men jag kom upp på fötterna igen och kunde fortsätta att spela efter ett par minuters vila. Ja, ja, några blåmärken fick jag, typ på halva underarmens insida. Men det är smällar man får ta :) "tant" kanske ska ta det lite försiktigt.... hon är ju inte 20 år längre.
Sara har forfarande ont i sin mage. Idag gick hon hem från skolan. Och det underlättare ju inte att hon är i Stockholm.
Man kan inte gå omkring och ha ont i magen var och varannan dag. Jag tyckte att hon skulle gå till skolsköterskan och prata med henne. Men eftersom jag inte är så säker på att hon gör det så ringde jag upp skolsköterskan och pratade med henne. Och jag fick en läkaretid (skolläkaren) till Sara nästa vecka. Egentligen var det fullbokad men hon tyckte att hon behövde träffa en läkare. Hon hörde nog också min oro.
Nu är det dags för en liten bloggrunda
Ha de
Jag spelade innebandy igår och gjorde en ordentlig vurpa. Fattade inte vad som hände....plötsligt låg jag bara där på golvet och glodde rakt in i väggen. Kanske berodde det på att det helt plötsligt dök upp en vägg framför mig.
Vurpan såg nog otäckare ut än den var....de andra undrade om jag överlevde. Men jag kom upp på fötterna igen och kunde fortsätta att spela efter ett par minuters vila. Ja, ja, några blåmärken fick jag, typ på halva underarmens insida. Men det är smällar man får ta :) "tant" kanske ska ta det lite försiktigt.... hon är ju inte 20 år längre.
Sara har forfarande ont i sin mage. Idag gick hon hem från skolan. Och det underlättare ju inte att hon är i Stockholm.
Man kan inte gå omkring och ha ont i magen var och varannan dag. Jag tyckte att hon skulle gå till skolsköterskan och prata med henne. Men eftersom jag inte är så säker på att hon gör det så ringde jag upp skolsköterskan och pratade med henne. Och jag fick en läkaretid (skolläkaren) till Sara nästa vecka. Egentligen var det fullbokad men hon tyckte att hon behövde träffa en läkare. Hon hörde nog också min oro.
Nu är det dags för en liten bloggrunda
Ha de
Kommentarer
Susanne P
Tur att vurpan gick bra!
Hoppas nu att dotterns mage inte är något allvarligt...
Kram
Camilla
Vad bra att du tog saken i egna händer...att ringa sköterskan,menar jag.
Hoppas nu att allt går bra för din dotter.
Men....hur kan väggen bara ploppa upp så där? ;)
Tur att det gick bra för dig...du bröt i alla fall inga ben :)
Ha nu en toppen torsdag!
Kram!
Anonym
Malin
fniss ganska så typiskt det där m att tro att man fortfarande är som 20!!
Skönt att du klarade dig undan m mindre blessyrer.
SOFFIE
jisses vilken vurpa tur du ej bröt nåt,Usch att din dotters mage ej är bättre,hoppas nu det går över men va bra läkaren ska träffa henne,
kram till henne och dej
Trackback